Föregående inlägg var ett grovt och ett ganska skarvad rapport om hur Bulan numera lever. Men Oscar, eller Snygg-Oscar som han gärna kallar sig numera, har en poäng i de han skriver. Med ett sånt djupgående research arbete som ligger bakom detta inlägg kan man inte mer än vara imponerad. Man ska lägga på minnet att de Bulan gör eller inte gör sker bakom stängda dörrar. Bulan varken svarar i telefon eller öppnar dörren för okänt folk längre, -Bara säljare eller annat skit som Bulan brukar säga.
Men medans Oscar lever livet som kung i sin korridor, där det för övrigt bara bor en kock, en korridors-tyska och en hjord japaner Men nu ska vi inte prata Oscar, nu ska vi prata om hur de kunde bli så här. Alltså att Bulan, mäster gjutarn själv, var tvungen att lämna sitt kära Gjutplan.
Bulan var vid denna tidpunkt förra året en lycklig man, så där lycklig som bara en gjutare kan vara. Bulan gjöt, peta pulver, tillverka lådor i en ruskig fart, drack nån liter kaffe, fyllde på stoppare, satt i nya skyddsrör, koppla skänk, tog loss skänk, syrade skänk, gjorde gjutslut, bytte kokill osv. Bulan som numera kan titulera sig dagdrivare säger sig sakna sitt liv på andra sidan stängslet. Men hoppet har ännu inte sviket, och det förtärs pinsamma små mängder öl i Bulans lägenhet varje kväll. Men nu har vi svävat bort i gjutartankar och för att orka med några NHL10 matcher innan läggdags måste man runda av här.

Undrar vad Oscar gör nu? Bara en 45 min kvar till kvällen vrål tror ja Oscar sitter hemma i sin tomma lägenhet och filar på korridors-tyskan.

tackför mej, Arne Anka!